Nu har vi just återhämtat oss efter Robbie Fulks i söndags, vilken konsert det blev. Om ni tror att jag överdriver så kan ni gärna kolla in recensionerna nedan.

Anders Sandlund, Piteå-Tidningen
http://www.ptnoje.se/Article.aspx?a=5227008

Rolf Nilsén, Kuriren
http://www.kuriren.nu/noje/artikel.aspx?articleid=5291616.

På söndag spelar Robbie Fulks på Krokodil, idag är det en stor intervju med honom i PT. Läs den här: http://www.ptnoje.se/Article.aspx?a=5221573

Torsdag 4/3
19.00 PNFF: Lena Sundström INSTÄLLT
Författaren och journalisten Lena Sundström besöker Krokodil och pratar om sin senast bok ”Världens lyckligaste folk”. Missa inte!

Lördag 6/3
11.00-13.00 Vernissage & musik med Margret Eman
14.00 Bo Selinder & Bältornas Män
19.00 Klubb Krokodil: Glesbygd’n – reggae på arvidsjaursbondska. Missa inte!
Entré 100:-. Endast förköp på Krokodil eller på  josef@krokodil.nu.

Söndag 7/3
19.00 Robbie Fulks
Läcker gitarrist och låtskrivare som inte går av för hackor. Missa inte!
Entré 150:- vid dörren.

Söndag 7 mars 19.00 får Krokodil besök av Robbie Fulks. Entrén ligger på 150 spänn och förköp kan man skaffa via josef@krokodil.nu.

För er som inte känner till Robbie kan jag tipsa om att kolla in klippet nedan, honom vill man väl inte missa?

OBS!!! Om ni inte gillar läckra solon så bör ni blunda och hålla för öronen 1.38 in i klippet.

Lördag 6 mars 19.00 är det dags för Klubb Krokodil igen.

Den här gången är det Naturskyddsföreningen i Piteå som arrangerar Skogsrock – till förmån för gammelskogen.

På scen har vi inga mindre än Arvidsjaurs stoltheter Glesbygd’n som bjuder på reggae på arvidsjaursbondska. Det
kommer även att bjudas på skogskämpar som berättar om tillståndet i gammelskogen.

Entré 100:-, mat och dryck kommer att finnas för den som är sugen.

OBS!!! Vill man ha mat så ska man ha sagt till om det senast lördag 27/2.

Förköp gör man via josef@krokodil.nu, eller så kommer man in på Krokodil när vi har öppet och köper biljett.

Eftersom det är fettisdag idag så har vi öppet 10-16. Kom in och fika en smarrig semla, garanterat hembakt! Och du, vi har även laktosfria semlor.

Ja visst är det så, Kompledigt blir av även i år. Vi gör det dock på ett lite nytt sätt. Istället för att ha deltävlingar flera onsdagar i rad så kör vi alla deltävlingar under tre dagar.

26, 27, 28 april smäller det och som vanligt så blir det stor final under Piteå Dansar Och Ler.

Som vanligt är det en svensk låt, en utländsk låt och en obligatorisk låt som gäller. Årets obligatoriska låt kommer att vara valfri låt av Orup.

Om din arbetsplats vill vara med så gör du på följande sätt:

Skicka ett mail till ronny@krokodil.nu och skriv från vilken arbetsplats ni kommer, vad erat band heter och vem ni vill ha som kontaktperson.

Ronny kommer sedan att samla ihop alla mails som kommer in och sätta sig ner och pussla ihop de olika deltävlingarna.

Har ni några funderingar kring Kompledigt så är ni välkomna att maila ronny@krokodil.nu alternativt josef@krokodil.nu.

Lördag 13 februari kl 14.00 arrangeras det en gala på Krokodil till förmån för barnhemsbarn i Sri Lanka.

Det kommer att säljas lotter där man kan vinna fina priser och det kommer även att finnas insamlingsbössor där man kan skänka en slant.

På scen hittar vi Lina Öberg, Annika Gaudet, Stefan B Andersson, Trollkarlen Henrik Mellgren och Yamina Lindhammar.

Arrangörer är Ida Carlzon & Sanna Ruthberg

Detta är den klart märkligaste resa jag har gjort. Den har handlat om möten med människor och människors vardag. Turistattraktionerna får vänta till nästa gång. Fast det är klart, lite har jag ju sett när jag färdats mellan olika mål. Det mäktiga berget Adam´s Peak, teplantagerna, nåt litet vattenfall, den otroligt vackra naturen. Men chauffören Manjula kan inte riktigt förstå att jag missat så mycket. Men det är inte så jag ser det. Jag har istället fått se nåt annat.

Mina kurskamrater reste ju hem för en vecka sen medan jag helt enkelt inte kunde stå emot att stanna en vecka extra sedan jag fått reda på att Ellen skulle vara här samtidigt. Ni vet, Ellen Larsson som ibland beskrivs som Piteås Moder Teresa. Hon och jag har ju lite business ihop. Jag hjälper helt enkelt henne genom att på Krokokodil sälja fina förkläden och batikade kort, tillverkade på Sri Lanka. Jag hade hoppats på att få se under vilka förhållanden just dessa tillverkades men så blev det inte. Istället har jag varit med när hon besökt några fadderbarn till piteåfamiljer och igår kväll åkte vi ut till ett barnhem som hon hjälpt några år.

Jag har aldrig varit på ett barnhem tidigare. Det är en katolsk präst som håller i två grupper av pojkar. 18 i den ena och 12 i den andra. Hans filosofi är att det är barnen man måste börja med, att en otrygg barndom är grunden till mycket olycka. Kan man ju hålla med om.
Vi möttes av de 18 pojkarna i varierande ålder. De stod i grupp och välkomnade oss. Handslag och kindpussar till alla. Två lärare var där. Vi fick se nya byggnaden som en organisation i Nederländerna varit med om att bygga upp. Den var inte färdigställd så det önskade prästen hjälp med. Det skulle bl.a. bli ett nytt kök. Vi tittade in i det gamla och såg skillnaden.
You must think this is very strange, sa en av lärarna och syftade på hur det gamla köket såg ut. Vi var ju tvungna att hålla med även om vi båda två sett värre kök här på Sri Lanka. Sen ville jag se skolsalen. Den låg på nedre planet och var väldigt spartansk, befriande enkel, inga störningsmoment eller så kan man säga att den var torftig. Allt skolmaterial låg i bänkarna. En svart tavla, en tv-apparat, en stereo.
Vi klev en trappa upp till sovsalen. Lika enkel. Arton sängar på rad med ett skåp emellan. Undrar just om de får ha något personligt i det skåpet, tex en affisch? Fast man kan inte tänka hemmiljö för då blir det fel. Så här ser väl internatskolor ut, kan jag tänka men här handlar det om barn som har haft det så svårt hemma att detta måste vara tryggheten själv.
En pojke blev lämnad när han var riktigt liten och på tretton år hade de inte hört ett ord från mamman. Prästen skakade på huvudet.
Vi försöker skapa en hemmaliknande miljö, sa han men våra resurser räcker inte alltid till. Det är därför jag inte tar in fler barn, då skulle det bli för stort, även om nya barn ständigt vill komma till oss.
Den äldste av pojkarna går det riktigt bra för, han studerar på universitet och kommer att bli dataingengör.

Vi blir bjudna på väldigt god middag som avslutas med småbananer, ananassringar och vaniljglass. Ellen och prästen går åt sidan för att prata om nya projekt. Jag och Manjula sitter kvar och pratar om allt från tamilerna och kriget, samernas rätt i det svenska samhället, ursprungsbefolkning på Sri Lanka, priset på ett kilo ris, till hur bra han blev bemött i Piteå när han hälsade på Ellen. Jag kunde gå varsomhelst utan att det väckte någon större uppmärksamhet och folk var vänliga. Annat var det i Österrike, säger han och skakar på huvudet.

Rent praktiskt är resan slut men ett är säkert; inne i mitt huvud och i mitt hjärta fortsätter den. När jag sluter ögonen för att sova ser jag fisk, mörkbruna pojkögon, stolta kryddodlare, fattiga tiggare, fiskebåtar, en stressad skräddare, fårade kvinnoansikten, tandlösa magra gubbar och jag hör ljudet av vågorna och en snurrande takfläkt.
I drömmen kör jag timmerbil, under tidspress och jag klarar det!