Nu har vi varit har pa Sri Lanka i fem, nastan sex dar och traffat sa manga vanliga manniskor och sett sa mycket intressant. Och nedslaende. Det som slar ner en ar att manniskorna har det sa svart. Att de for nagra ar sedan hade 50 anstallda men nu ar nere i 10, att det finns en enda grossist som importerar den fantastiskt goda torkade ananasen(North & South i Sverige), att manniskorna inte har pengar och i vissa fall kunskap om hur de ska fa kontakter med eventuella kopare och sist men inte minst: att vi som har pengar och kunskap bryr oss sa lite.

Vi har hittills traffat tva starka kvinnor som jobbar med Fair Trade. Pa Syath Foundation finns Indika som i mer an tjugo ar jobbat med att stodja de allra fattigaste: homeworkers som tillverkar saker av kokosfiber. Hon var redig, kunnig, realistisk och valdigt gravid. Vi satt i ett rum som just innan vi kom blivit stromlost och nar hon tappade pennan pa golvet kunde hon inte fa upp den pga av magen. Vi svettades valdigt mycket och jag tankte pa hur hon madde i varmen. Nasta rediga kvinna jobbar i Dem Collective ,ett till storsta delen svenskagt foretag men dar aven denna kvinna agde en del. Dominika ville att vi skulle stalla fragor framfor att hon skulle halla en presentation. I denna lilla fabrik jobbade for tillfallet nio kvinnor och en man i aldrarna 26-46. De satt under ett enkelt men funktionellt skydd och sydde. Det verkade vara en trevlig arbetsmiljo. De hade ca 220 bas-Tshirts som ett beting under en dag men om man inte kom upp i den mangden sa fick man inte mindre lon for det och lonen lag hogt over den vanliga minimilonen for textilarbetare.

Motet med Anron Marcus som leder den storsta fackforeningen var omtumlande. Har satt mannen som presidenten kallar till mote eftersom han vet att Mr Marcus har valdigt gott renome i Europa. Mannen som troligtvis vet allt om daliga arbetsforhallanden, korrupta arbetsgivare och det lidande som textilarbetarna(kvinnor) i de s.k. Free Trade Zones genomgar. Nar han berattat fardigt om kvinnan som drabbades av brostcancer, gick till doktorn och da blev forst valdtagen och sen mordad, blev det valdigt tyst i lokalen.

Kvinnorna i Free Trade Zones anses som losaktiga eftersom de lamnat sina familjer for att kunna forsorja sig och de utsatts for allehanda sexuella trakasserier. Att sen militaren fatt en san stark stallning (pga kriget)att de i det narmaste anses som en overhoghet, gor inte situationen battre for dessa kvinnor. De forvantas offra sig for soldaterna.
Kan vi forsta detta lidande?

Sen har vi traffat Felix, 72 som jobbar at FLO(Fairtrade Labbeling Organisation)med att utbilda arbetare och anstallda i kriterierna for rattvis handel. Jag kom pa mig med att tanka pa vad vara 72-aringar gor……
Mr James, 79 ska vi traffa pa mandag. Han driver ett exportforetag.