Efter tva och en halv dag pa stranden blev jag rastlos. Vi ar ju trots allt inte pa Sri Lanka for att semestra utan for att uppleva. Sa kande jennifer ocksa sa vi beslot oss for att aka ut till djungeln och kryddodlarna dar.

Vi akte tva timmar norrut langs kusten och sen blev det nordostlig riktning tills vi fick lamna ”stora” vagen och aka 8 km ratt in i skogen, las djungeln. Vi var bade lite nervosa och mycket forvantansfulla.

Kom fram till varat vardpar, Kurena och Chandra. Tank er en liten vanlig man med solfarat ansikte och svart vagigt har med graa stank i. Hans pepparogon sa: Ni ar mycket valkomna hit. Det ska bli sa trevligt att fa prata med er. Chandra log sitt allra soligaste leende med en framtand borta och da var man ju sald. Vi fick bo i deras sovrum medan de sov pa golvet under vart besok. Vi hade kopt med oss mat och vatten som de fick. Detta pa inradan av chefen for den organisation, Podie, som hjalper dessa bonder att salja sina kryddor.

Jag har aldrig bott under sa primitiva forhallanden. Det ar svart att ta in. Tex att koket ar en tegelstenshydda med jordgolv, att all mat lagas over oppen eld, att toaletten ar ett hal i golvet(att installera toaletter var det forsta Podie gjorde nar de kom till byn), att golven i huset ar gjorda av kodynga, att sangarna ar grova sekundara plankor och att madrassen ar gjord av halm.

Detta ar fattiga manniskor men otroligt stolta over hur bra det blivit i byn sen Podie borjade engagera byns bonder. De har stora falt dar de odlar senap, chili och sesamfron. Skordetid ar mars-septemper sa det var ju ingen storre aktivitet nu pa falten utan senapsvipporna vaxte och vajade i vinden. Vi fick se deras nybygge; en vattentank som ska forsorja det nya odlingsfalt man planerar. Aven detta finasierat av Podie. Vi fick se samlingslokalen de byggt for pengar som lagts av av vinsten och de visade deras algtorn fast har handlar det om att halla utkik efter vilda elefanter! Dessa forstor annars odlingarna.

Blev det inte trakigt? fragar en av kurskamraterna nar vi kommit tillbaka till hotellet. Nej, det blev aldrig trakigt, trots att vi satt mycket. Men vi pratade, bade pa singales, engelska och med teckensprak. Vi sjong, mannen i huset spelade pa en 40 ar gammal fiol, vi skrattade mycket och framfor allt sa befann vi oss i nuet.

Nar vi skulle ga och lagga oss visade det sig att Chandra hade baddat med rena underlakan och sen kom hon fram med rena, valmanglade(!) overlakan som hon undrade om vi ville ha. Det finns en nattlampa, sa mannen och tande sanglampan som laddats med solenergi under dagen. Utanfor var det kolsvart och fran djungeln hordes allehanda exotiska ljud. Vi sov som babiesar.