Efter tva och en halv dag pa stranden blev jag rastlos. Vi ar ju trots allt inte pa Sri Lanka for att semestra utan for att uppleva. Sa kande jennifer ocksa sa vi beslot oss for att aka ut till djungeln och kryddodlarna dar.

Vi akte tva timmar norrut langs kusten och sen blev det nordostlig riktning tills vi fick lamna ”stora” vagen och aka 8 km ratt in i skogen, las djungeln. Vi var bade lite nervosa och mycket forvantansfulla.

Kom fram till varat vardpar, Kurena och Chandra. Tank er en liten vanlig man med solfarat ansikte och svart vagigt har med graa stank i. Hans pepparogon sa: Ni ar mycket valkomna hit. Det ska bli sa trevligt att fa prata med er. Chandra log sitt allra soligaste leende med en framtand borta och da var man ju sald. Vi fick bo i deras sovrum medan de sov pa golvet under vart besok. Vi hade kopt med oss mat och vatten som de fick. Detta pa inradan av chefen for den organisation, Podie, som hjalper dessa bonder att salja sina kryddor.

Jag har aldrig bott under sa primitiva forhallanden. Det ar svart att ta in. Tex att koket ar en tegelstenshydda med jordgolv, att all mat lagas over oppen eld, att toaletten ar ett hal i golvet(att installera toaletter var det forsta Podie gjorde nar de kom till byn), att golven i huset ar gjorda av kodynga, att sangarna ar grova sekundara plankor och att madrassen ar gjord av halm.

Detta ar fattiga manniskor men otroligt stolta over hur bra det blivit i byn sen Podie borjade engagera byns bonder. De har stora falt dar de odlar senap, chili och sesamfron. Skordetid ar mars-septemper sa det var ju ingen storre aktivitet nu pa falten utan senapsvipporna vaxte och vajade i vinden. Vi fick se deras nybygge; en vattentank som ska forsorja det nya odlingsfalt man planerar. Aven detta finasierat av Podie. Vi fick se samlingslokalen de byggt for pengar som lagts av av vinsten och de visade deras algtorn fast har handlar det om att halla utkik efter vilda elefanter! Dessa forstor annars odlingarna.

Blev det inte trakigt? fragar en av kurskamraterna nar vi kommit tillbaka till hotellet. Nej, det blev aldrig trakigt, trots att vi satt mycket. Men vi pratade, bade pa singales, engelska och med teckensprak. Vi sjong, mannen i huset spelade pa en 40 ar gammal fiol, vi skrattade mycket och framfor allt sa befann vi oss i nuet.

Nar vi skulle ga och lagga oss visade det sig att Chandra hade baddat med rena underlakan och sen kom hon fram med rena, valmanglade(!) overlakan som hon undrade om vi ville ha. Det finns en nattlampa, sa mannen och tande sanglampan som laddats med solenergi under dagen. Utanfor var det kolsvart och fran djungeln hordes allehanda exotiska ljud. Vi sov som babiesar.

Ja så är det gott folk, men det finns fortfarande biljetter till Willy Clay Band.

Efter en mindre affärsresa är vi nu redo för helgen som komma skall. På torsdag spelar Linda Gail Lewis, på fredag har vi öppet 10-16 och på lördag har vi öppet 10-16 med musik av St. Molly kl 14.

Välkommen in!

Fredag och lördag har Krokodil stängt p.g.a affärsresa.

Nästa arrangemang blir Linda Gail Lewis torsdag 28 januari. Det finns fortfarande biljetter kvar men inte så jättemånga så vill ni vara säkra på att få en bör ni maila josef@krokodil.nu så fort som möjligt.

Tre dagar pa luffen i ett land som haller andan.

Pa tisdag ar det presidentval och det verkar vara som att valja mellan pest och kolera. Folk ar radda. De som anda vagar uttrycka en asikt sager att om den sittande presidenten blir kvar kommer det att bli katastrof, korruptionen kommer att fortsatta i all evighet eftersom han har en stor slakt som kommer att fortsatta i samma anda och manga Srilankeser sager att de kommer att flytta fran Sri Lanka. De havdar att den andre kandidaten kommer att skapa ordning och disciplin i landet.

Producentbesoken har varit omtumlande. Vi har halsat pa hos Ceylon Spices, ett exportforetag inom fairtrade som saljer torkad ananas och kryddor. Nu fick vi traffa de kvinnor som jobbar dar och prata lite med dom och vi traffade chefen som inte ar alltfor optimistisk infor framtiden. Hans anstallda har pa kort tid minskat fran 50 till 10. Han exporterar torkad ananas enbart till North & South i Sverige och ni kan ju kopa den pa Krokodil.

Efter detta besok kom vi till ett riktigt stort foretag fran vilket vi ocksa har produkter pa Krokodil. Det ror sig om mjukdjuren(de sma aporna, de storre flodhastarna och girafferna, fiskkuddarna mm). Selyn exports heter foretaget med 150 anstallda i leksaksfabriken, 40 i vaveriet (skickliga aldre kvinnor), 5 i fargfabriken mfl. De driver tva skolor med 1800 elever och planerar en tredje, skolgarden ar redan klar. Imponerande men alldeles for mycket for tva personer att greppa.
Tredje besoket gjorde vi hos Gospel House som exporterar mest till Italien men aven Sverige (The House of Fair Trade) koper av dem och Krokodil har kopt in ett krokodiltrapussel. Vi fick se fabriken dar det jobbade 9 flickor och ca 20 pojkar i alder mellan mellan 18-35. det var fantastiskt roligt att se detta i verkligheten. verkade vara schyssta forhallanden. Dessutom fick vi besoka en hemmaproducent, kanske man kan kalla det. De lagger ut vissa moment pa folk ute i byarna. Har var det en familj som jobbade med att slipa trabitarna som skulle bli olika pussel. Inte bara familjen var engagerad utan ocksa andra kvinnor i byn. De fick betalt per bit. Tva ganger per dag var det leverans. Ovanligt att se. De satt pa marken och sandpapprade.

Nu ar vi tillbaka i Negombo och ska vila nagra dagar och pa tisdag, nar valet ager rum kommer vi att halla oss stilla.

Ja ikväll kl 19.00 intar Piteå Nya FöreläsningsFörening Krokodil.

Kvällens föreläsare är Anders Edwardsson och kvällens ämne är ”Vem byggde Sverige? Folket eller staten”. Den svenska historien lever! Anders Edwardsson visar i sin bok ”En annorlunda historia” hur berättelserna om det förflutna formas av dagsaktuell politik.

Välkommen!

Pa resa i tva dagar. Upptackte att Sri Lanka ar ett mycket, mycket vackert land. Vi akte tag fran Colombo till Kandy, en tre timmars resa ostert. Landskapet var stundtals magiskt. Branta sluttningar och sa gront sa gront.

Som gammal jarnvagardotter maste jag anda fa protestera over ralsens tillstand. Vagnarna krangde hit och dit och som det lat. Mannen mittemot forsokte prata med oss men det var nastan omojligt att hora vad han sa. Kvinnan mittemot forsokte sova men hennes kropp och handvaska hasade hela tiden ner mot golvet pga krangningarna. men vad ska de gora? Finns det nagra pengar till infrastrukturen?

Kom fram till Kandy fore 10 pa fm och strosade runt. Vi hade trott att den skulle vara smastadsmysig men insag snart att dedar med smastad kan vi nog glomma. Bilar och Tukk-Tukks (mopedtaxibilar) overallt, manniskor overallt, trangsel. men en vanlig trangsel. Ingen som knuffas, armbagar sig odyl. Det fick vi bara erfara nar vi skulle kopa tagbiljett. Da blev vi sa hoptrangda att jag tankte att det skulle ga illa. Da tog mannen ingen hansyn till vare sig kvinnor eller barn.

Ja, ja. Motte upp med vara vanner i kursen och sen bar det ivag till Adam’s peak. Ett berg ca 2000 moh. Upp till detta berg finns en vandringsled och langst upp finns ett tempel och en klocka som man ringer i nar man lyckats ta sig upp.

Vi steg upp 02.30 och vandringen borjade i tva grupper. En som verkligen tankte ta toppen och en lite sjuklig grupp(magsjuka o ont i knana) som bara tankte ga lite. Gissa vilken grupp jag tillhorde? Ratt! ”ontiknanagruppen”. Det slutade med att ontimagen gick hem och la sig medan ontiknana gick fyra och en halv timme! Det var mysigare ju hogre upp man kom och ocksa svalare. Tank er kolsvartvart, en monoton bonerost ur en hogtalare, stillsamma manniskor som bara vandrar. Dar kom 75ariga kvinnor pa vag ner, omringade av sina starka unga soner som i princip gick at mammorna, smabarn som skuttade som getter pa de minst sagt ojamna stentrappstegen.Det var var som en folkfest med buddistiska  fortecken.

Efter ett sant langt motionspass blir man hungrig. Jag bestallde frukost direkt jag kom ner till det enkla guesthouse vi var inhysta i. ”Continental breakfast” ar det som erbjuds. Ar det inte dags att andra innehallet i denna frukost? Vem vill ha 4 skivor rostat brod och artificiell sylt/marmelad till frukost? Jag menar: Finns det verkligen nagon som vill ha det?

En kolsvart krakfagel snodde sista skivan.

Alla ni som tror att stand-up comedy går ut på att håna kändisar, skrika högst eller rabbla könsord bör genast stänga av Kanal 5 och komma till Krokodil idag, vi har nämligen stand-up på schemat.

14.00 bjuder Åsa Persson och Jocke Österberg på musik och stand-up comedy i en slags vilsen blandning.

Välkommen in och skratta!

Nu har vi varit har pa Sri Lanka i fem, nastan sex dar och traffat sa manga vanliga manniskor och sett sa mycket intressant. Och nedslaende. Det som slar ner en ar att manniskorna har det sa svart. Att de for nagra ar sedan hade 50 anstallda men nu ar nere i 10, att det finns en enda grossist som importerar den fantastiskt goda torkade ananasen(North & South i Sverige), att manniskorna inte har pengar och i vissa fall kunskap om hur de ska fa kontakter med eventuella kopare och sist men inte minst: att vi som har pengar och kunskap bryr oss sa lite.

Vi har hittills traffat tva starka kvinnor som jobbar med Fair Trade. Pa Syath Foundation finns Indika som i mer an tjugo ar jobbat med att stodja de allra fattigaste: homeworkers som tillverkar saker av kokosfiber. Hon var redig, kunnig, realistisk och valdigt gravid. Vi satt i ett rum som just innan vi kom blivit stromlost och nar hon tappade pennan pa golvet kunde hon inte fa upp den pga av magen. Vi svettades valdigt mycket och jag tankte pa hur hon madde i varmen. Nasta rediga kvinna jobbar i Dem Collective ,ett till storsta delen svenskagt foretag men dar aven denna kvinna agde en del. Dominika ville att vi skulle stalla fragor framfor att hon skulle halla en presentation. I denna lilla fabrik jobbade for tillfallet nio kvinnor och en man i aldrarna 26-46. De satt under ett enkelt men funktionellt skydd och sydde. Det verkade vara en trevlig arbetsmiljo. De hade ca 220 bas-Tshirts som ett beting under en dag men om man inte kom upp i den mangden sa fick man inte mindre lon for det och lonen lag hogt over den vanliga minimilonen for textilarbetare.

Motet med Anron Marcus som leder den storsta fackforeningen var omtumlande. Har satt mannen som presidenten kallar till mote eftersom han vet att Mr Marcus har valdigt gott renome i Europa. Mannen som troligtvis vet allt om daliga arbetsforhallanden, korrupta arbetsgivare och det lidande som textilarbetarna(kvinnor) i de s.k. Free Trade Zones genomgar. Nar han berattat fardigt om kvinnan som drabbades av brostcancer, gick till doktorn och da blev forst valdtagen och sen mordad, blev det valdigt tyst i lokalen.

Kvinnorna i Free Trade Zones anses som losaktiga eftersom de lamnat sina familjer for att kunna forsorja sig och de utsatts for allehanda sexuella trakasserier. Att sen militaren fatt en san stark stallning (pga kriget)att de i det narmaste anses som en overhoghet, gor inte situationen battre for dessa kvinnor. De forvantas offra sig for soldaterna.
Kan vi forsta detta lidande?

Sen har vi traffat Felix, 72 som jobbar at FLO(Fairtrade Labbeling Organisation)med att utbilda arbetare och anstallda i kriterierna for rattvis handel. Jag kom pa mig med att tanka pa vad vara 72-aringar gor……
Mr James, 79 ska vi traffa pa mandag. Han driver ett exportforetag.

Antligen ar jag i Sri Lanka! Tillsammans med 12 andra glada studenter och en larare har vi borjat varat ratt sa spackade studier av hur fair trade har paverkat manniskors liv. Vi laser kursen Rattvis handel vid Roda Korsets Folkhogskola i Stockholm och detta ar kulmen kulmen pa studierna.

Snart ar tredje dan tillanda och det kanns som om vi varit har mycket langre. Jag raknar inte med dagen nar vi kom eftersom alla var helt medtagna av den langa resan, snokaos pa divere flygplatser, magsjuka efter en vecka i Indien och tidsskillnaden.

Igar besokte vi Roda Korsets kontor och fick veta det mesta om landet och Roda Korsets arbete. de har forstas gjort en stor insats vad galler uppbyggandet efter Tsunamin och haller just nu pa att hjalpa manniskor som varit instangda i lager uppe i norr efter att tamilerna besegrades med att komma tillbaka till sina hem. Sen blev det Syath Foundation som jobbar med att stotta de allra fattigaste producenterna att fa ut sina varor pa marknaden. Vi fick en lektion i hur svart det kan vara i verkligheten. de saknar pengar for att kunna marknadsfora sig och Sri Lankeserna ar inte sarskilt medvetna om Fair Trade.

Vi skulle ha besokt deras Varldsbutik men den hade just varit tvungen att stanga pga den hoga hyran. de skulle forsoka att oppna den igen om tva manader. Bade Varldsbutiken och Roda Korset ligger i Colombo. Resan tillbaka till Negombo tog ca 1,5 timme mer aan nodvandigt (om man kan saga sa!) eftersom trafiken var helt galen. Chafforen korde med hjalp av signalhornet och man maste nog vara lankes for att kunna tyda detta. Askan mullrade och blixtarna lyste upp hela himlen. Vid middagen kom regnet.